Han har ju gått och skaffat flickvän, det får jag reda på via facebook vilket är lite intressant - 2 dagar efter att de ingått i sitt s.k. förhållande.
Grattis Jonatan, väldigt mycket. Sjukt mycket.
Men jag är väldigt oledsen över att jag blev förvånad och inte glad.
Skärp till dig, du är 19, stå för dig själv och din nya flickvän -
Pratar med moderns mor och moderns syster, i väntan på deras taxi.
Emilia har varit här under kvällen och det är intressant för, vad jag och Emilia har är så personligt, vad jag och min familj har kan kännas privat. Kombinationen är viktig och fin, min fina vän med min fina släkt.
Jag är ju så. Impulsiv, kanske vi kan kalla det. Spontant och kul men kortvarigt och ibland dumt. Jag framstår som galen i dubbel mening. Känns som att precis allt kan bli fel; en promenad, en tidigare buss, ett samtal på kvällen eller för all del! Ett kärleksbrev! Vad har jag glömt? Hur som. Fy fan. Usch, Fast det inte finns någon avsikt så verkar det hemskt! Jag lovar. Jag har inte en vägg med bilder av dig hemma. Jag försöker framstå som normal men ingenting har någonsin varit normalt. Eller okej, 2/resten. Det är inte ens kul längre, att bry sig osv.
När man är runt 13-14, när man överskattar sin ålder och andras. Man är själv inget barn längre och folk i min ålder är vuxna, precis som alla s.k tonåringar tycker att man blir.
Jo jag tänker på det här för att jag själv blev ombedd att köpa ut här om dagen.
Ungar som ser helt normala ut, inga konstigheter - förutom att de är alldeles för små.
Jag är ju själv för liten(?)
Har typ 9 kusiner att övervaka. Alla ska vara gifta och myndiga först.
Har frågat Asse om hon känner föreeeehh, alla är så upptagna så jag hoppas att hon kan. Kanske Louise? Assa? Julia? Om ni ser det här så kan ni ju ringa ♥
Vindarna vänder ibland, men efter veckan.. Så skulle det vara fint.
Höstlovs-redo, mysbyxor-redo (jag slår, emot Love, ett slag för mjukisar) och liksom allmänt färdig med plugget. Vi fick våran idrottslektion avklarad, vi gjorde det som det skulle vara och Pelles ord värmer så långt in i själen att jag, trots att jag är skeptisk, kan lägga mig i soffan och slappna av nu. 100%.
Tycker inte om att folk säger att de inte "förstår" vad jag skriver här.
Nej, förstår man inte så kanske man inte måste förstå, vill man förstå så kan man ju eventuellt fråga men är det något invecklat så är det förmodligen meningen att vara just så.
Pappa städar här hemma. Det har absolut aldrig hänt förut, vad jag vet. Fast han säger ju att han "helst städar när han är själv hemma". Jag tycker att det ser kul ut, det kan ju också nämnas att han nynnar på "alla heter Hans i Göteborg". (vi vet att det är Glen)
Går förbi huset jag varit i så många gånger, där vi firade jul när jag var yngre, där jag gick in bakvägen och satte mig vid pianot, där jag visste var det fanns godis och aldrig blev tillsagd att inte titta. I fågelsången går gamla par hand i hand, det är vackert. Jag går ensam och det är också fint.
Ida tog med sig Laura och jag fick öva mina finska kunskaper, försökte mig på lite svenska med henne också men.. Engelska blev liksom våran grej. Det underlättade i gruppen, så att säga.
Ingen "storbystad etta tvåa" har tagit eran fantastiskt omogna idé.
Jag lovar, varken jag eller en av mina bästa vänner står bakom den här bloggen.
Jag hade aldrig tänkt bry mig, men när angreppen kan anses personligare så har det gått för långt.Det här är den enda blogg jag driver, Ida kan tänka sig att gästblogga men annars är även hon utan wordpress-adress.
Men jag liksom, är fast? Jag är känner så mycket. Om allt. Om alla. Har jag något problem? Prickar jag någon speciell dag i månaden? Är det liksom mitt horoskop eller så?
Jag känner det jag brukar känna fast 1000 gånger starkare.
Trodde aldrig jag skulle få se min klass på det sättet men det uppskattar jag. För varje dag jag träffar de här människorna så inser jag mer att det är vi som kommer stå på flaket tillsammans, vi som kommer kramas och spruta öl.
Halvligger i soffan med datorn på magen och fötterna upplagda på bordet.
Tyckte liksom att det blev lite varmt vid fötterna, kände att undersidan av min fot blev väldigt varm. Jag tänker inte på mina tända ljus förrän det luktar lite bränt och jag drar bort fötterna och ser svarta märken på filten jag har i knät.
Alltså, hahahah.
Här sitter jag och eldar upp fötterna utan att märka något.
Vi har skrattat hela dagen, åt hur fula vi är, hur sjukt det blev igår, hur hemsk jag är i klippet från peace & love. Det har varit en världens-bästa-söndag, igen.
Raderade ett inlägg, det finns ju inte så mycket att säga. Tack, kanske. För att alla mina torsdagar detta läsår kommet bli 1000 gånger lättare. Det är lättare att inte behöva. Lättare att göra bort sig. Det var väldigt lätt, och jag tillåter mig själv att tycka att det var lite kul, lite spännande, lite mysigt att springa på gatan utan skor.