smanda

Pickis igår!

Jag försov mig men sov inte vidare.

Men gick inte till skolan heller. Kändes ovärt, bara en lektion idag.

Lily och jag tog en promenad i solen och snart ska jag hämta Ida vid tåget.

Inviga moppen ska jag göra.

x 987589039934878943732894738

Solade en sväng.

Ser ni det lilla vita märket? Det är en tiokrona.

Min arm ser vit ut, sånt händer.

.

Ser inte hur bilden ser ut men poängen är att vi är ute.

Sitter och pluggar i parken.

Plugg på bästa sätt.

.

Inte ikväll.

Om gårkvällen.

Den var speciell.

Jag och Astrid satt i den soffa jag börjat kalla min och såg ett alldeles underbart avsnitt av SATC när vi fick ett samtal, blev kallade tråkiga och av den anledningen satte oss på ett tåg. Mot södermalm. Portkoden, in, kramas, kramas mer, bli lite glad sådär.

Hos henne. The lost sister.

Den hemkomna och mycket välkomnade, Aliss. ♥

Vi ska ut

"den perfekta bilden"

Tåghäng, sa du.

Lite trött, kanske.

Jag var ju med tjejerna igår. Vi släntrade in på morgonkvisten, fåglarna sjöng. Kändes fint. Som ett välkommen hem till Sollentuna.

Vi var i stan, fikade, solsolsol, hem till Suss på familjemiddag.

Till Asse, till Sebbe osv.

Underbar dag på g.

Sen får vi sé.

Hejdé

Hemma från Riga. En iphone fattigare.

Alice kom hem och Emilia/Linnea hör av er.

Ida du får också börja pallra dig hitåt.

Skönhet

Jag känner för att bara sticka.

Dra från sverige och lämna allt kvar, veta vad jag kan komma tillbaka till. Men vara borta. Det är det viktiga. Jag vill se människor jag aldrig sett förut och lägga mig under någon annans händer, sova i en säng med frasiga lakan varje natt och tvätta händerna med en ny tvål.

Fan vad bra att det är vad jag gör imorgon.

Åker bort, alltså.

.

Det är 17 grader ute och jag ska in mot staden.

Astrid också, hon hänger på. Vi ska till stadsbyggnadskontoret.

Plocka lite papper, kolla lite vällingby struktur.

.

Det kommer bli en trevlig dag.

Vi ska lite casual kötta mänskliga rättigheter den här lektionen.

Jag tycker att det är fantastiskt, att de finns och att vi lär oss. Det är viktigt och det intresserar mig, på något sätt, någon gång, men det är sol ute och lektionen är över två timmar lång.

Vi kommer kanske gifta oss, få en bebis, somna bredvid varandra varje kväll, skratta och gråta, handla, inreda och prata om allt.

Bli en. Vi. Vem är han? Har jag sett honom? Han kanske tränar nu. Eller pluggar. Som jag, med facebook uppe.

.

Lite jobb, glass och ångest senare sitter jag här.

Nu iallafall. Nu ska jag plugga igen, jag vill verkligen inte.

Jag vill mysa, prata. Kramas.

.

Vet inte om jag tar en powerwalk idag eller imorgon.

Inte igen, jag orkar inte.

Längtar till helgen. Mycket.

Nu ska jag plugga lite, äta andra halvan av avokadon och vara lite duktig sisådär. En redbull sugarfree finns också i synfältet, ambitiöst nog.

Men på riktigt alltså.

Jag ska plugga!

Jag ska påbörja ett nytt projekt som kommer förändra mitt liv,

Det är ett steg i rätt riktning och det kommer göra mig frigjord för resten av livet.

Det ska bli så skönt.

Godnatt asså.

Nästan gravid Alice?

.

Ja, det är jag.

Tjockis Ida in bakgrunden..

Hon väger hälften av vad jag gör, typ.

Måste säga att folk är så fina som säger att mitt naturliga är fint.

Eller nästan! Något.

Sen blire film.

Igår var en trevlig dag.

Eler nej, det var inte rättvist. Den var HELT underbar.

Jag åkte in vid tre med solbrillorna på, vårwannabe som jag var även med converse. Måste säga att redan här kändes det fantastiskt. Jag mötte Ida på centralen, vi mötte Alice på östermalmstorg och från storgatan kom Emilia gåendes - vi hade alla solglasögon. Det var ett SATC-moment och så blev hela dagen. Sol på baressos uteservering, cigarettrök och pratglada människor. Vi, oss. Insnurrade i fleecefiltar pratade vi om allt. Sen mot gamla stan, streethaff och ännu en uteservering vid stortorget, trevlig servitör och god vitchoklad cheesecake. Sen hem till Alice, nu bara tre, sen middag och många spring i backen - här ska vi inte glömma ett gungande i någon form av solnedgång. Till sist kalas, trevliga människor och napp för Emilia.

Fyfan vad bra.

Det är lördag.

Gud så taggade vi är.

Faktiskt, ut!

.

händer

Det blev inget "ut" ikväll.

Dels på grund av min diagnos, men också på behovet av en Amanda-Ida-kväll. Det är alltså en sån jag är på nu. Vad vi gör?

Vi övar självförsvar/överlevnadstaktik i killergame-syfte.

Har ritat lite på idas arm.

Hon undrar vad det står, hon ser inte riktigt. Jag har sagt att det står "Ida ♥",

men det gör det ju inte.

Eh. Körtelfeber då? Eller?

Det smittar bara via saliv.

Om en vecka kan vi pussas igen, jag är bra då.

Hähähä. Skype med min söta svenskagrupp.

.

Min poäng är att du inte lämnar mig oberörd. Du betydde mycket som levande katt och kommer aldrig bli bortglömd som ängel. En liten tiger har lämnat världen med skratt och kärlek efter sig, en liten tiger har inte levt i onödan.

Sov gott fina. ♥

Jag och Ida har en osagd överenskommelse, en så att säga oskriven regel.

.

Ida heter alltså 7215077225 i min telefon.

Love.

Nästa utekväll, säger jag bara.

Efter förra sommaren trodde jag aldrig att jag skulle orka höra den igen. Nu vill jag inget annat än veva ner rutorna på bilen, spegla mig i vänners solglasögon, äta jordgubbar på en filt i någon park, ta powerwalks i kvällssolen, sitta på strandbryggan, känna den här låten. Bli kär.

Den bara gör mig glad.

Jag är sjuk.

så sjukt(ha ha) skönt.

Jag ångrar inte, jag vill inte ångra, men jag vill bromsa. Jag vill stanna upp för att komma ikapp, jag vill plugga och göra bra ifrån mig i skolan, jag vill renovera mitt rum och umgås med min mamma, jag vill höra allt mina vänner har att berätta, jag vill äta nyttigt och träna. Jag har fyllt 17 och ser mig själv i spegeln, tittar efter en sjuttonåring. Nästan 18. Undrar hur det borde se ut, hur andra ser mig. Ser jag äldre ut? Jag går i gymnasiet nu. Jag inser att jag lever vad jag längtat efter sen jag blev tonåring. Jag är lycklig över det, att jag gjort mitt eget val och börjat ny skola, lärt känna underbara människor på egen hand, fått nya kontakter och en självständighet i att åka hem själv sent på nätterna. Jag har så sjukt kul, jag har verkligen tagit mig upp från det djupaste, jag har blivit bortskämd med trygghet sen jag blev frisk från vad som hindrade mig från att vara mig. Under ett år har det varit så lätt, jag har glömt vad allt annat är. Det är därför smällen träffar så hårt tror jag, helt plötsligt moln på en blå himmel, jag känner mig dum och dålig. Det gick så fort, det är så mycket som kunde varit annorlunda bara jag stannat hemma en lördagskväll. Jag ångrar fortfarande ingenting, men kan ändå inte låta bli att tänka "om". "Om" som är ordet för ångest, som står för alla fel jag gjort och saker jag skulle gjort annorlunda. Det gör ont i mig. På något sätt tappade jag kontrollen, gjorde saker som kändes bra när jag inte var mig själv och inser att jag gjorde dom för att göra illa mig själv. Från första början ville jag lämna det vi haft som ett kul och kanske lite gulligt minne. Jag gjorde ingenting, inget för att hålla fast vid dig. Det spelade ingen roll då. Inte nu heller. Men man brukar säga att man inte saknar något förrän det är borta och det stämmer nog, jag insåg aldrig att jag trodde på det du sa innan jag fick veta att det var lögner. "Det man inte vet lider man inte av"? Nej. Jag led inte. Tvärtom, utan att vara beredd på det, utan att se det komma så föll jag långsamt. Jag skulle aldrig bry mig men började ändå. Jag märkte ingenting men förstod när det försvann. Som att sakna något som inte fanns. Det handlade inte om mig den här gången, hela tiden om dig. Jag försökte inte känna något och kände överhuvudtaget aldrig efter, jag sa att det inte behövdes och att du inte skulle försöka "för att". Jag ville inte ha det här, jag ville inte ha dig. Men du tog mig. Fick mig att tro att det kanske skulle vara så. Jag började se det vackra för att jag inte hade något att förlora.

Sen tog du det ifrån mig.

Jag hann se det, därför kan jag inte strunta i det.

Jag är inte sån.

Jag känner mig bakis.

Tredje dagen i rad, typ.

.

Senast jag bloggade hade vi sprungit till tåget, vi var på väg hem.

Jag var glad av flera anledningar och skrattade så sjukt mycket igår, vid midnatt stängdes musiken av och världens finaste människor sjöng för mig. Var lycklig.

(ni är bäst)

.

Idag väcktes jag vid 11 av familjen, fick fina presenter, blommor, frukost. Släkten kommer vid halv 3 och sen hoppas jag någon/några av vännerna kommer över så jag får kramas lite med dom.

Lite som natten, mycket kramar.

.

Jag bloggar och Gustaf gamear.

Han har en gurrzor-serve. Coolt?